En jämförelse mellan kolvslidventiler och kägelventiler: konstruktion, användningsområden, underhåll och beprövad ventilteknik.
När man jämför kolvslidventiler med konventionella kägelventiler (globe valves) i industriella system blir skillnaderna i konstruktion och funktionella egenskaper tydliga. Båda ventiltyperna används för reglering och avstängning av flöden, men deras specifika egenskaper gör att de lämpar sig för olika typer av driftmiljöer.
Kägelventiler är en klassisk ventilkonstruktion och utgör en standardlösning inom anläggningskonstruktion – med en lång historia och brett användningsområde. Kolvslidventiler är en separat ventiltyp som, historiskt inspirerad av 1800-talets utveckling, också varit en självklar del av processindustrin i många decennier. Nedan följer en jämförelse av de viktigaste aspekterna mellan kolvslidventiler och kägelventiler.
Funktion, vridmoment och manövrering

Kolvslidventil
Kolvslidventiler använder en cylindrisk kolv som styrs av två tätnings- eller ventilringar. Tätningsytorna är placerade utanför det huvudsakliga flödesområdet när ventilen är öppen, vilket gör att vridmomentet förblir nästan konstant genom hela slaglängden.
Tack vare den linjära kolvrörelsen och den inre tätningskonstruktionen hålls vridmomentet stabilt under hela öppnings- och stängningsförloppet. Det ger en jämn och smidig manövrering, både manuellt och automatiserat, utan plötsliga momenttoppar.

Kägelventil
I konventionella kägelventiler ökar det nödvändiga vridmomentet avsevärt när stängelementet närmar sig sätet eller lyfts från det. Denna karaktäristiska momenttopp är ett resultat av att konen har direktkontakt med sätet – något som är typiskt för denna konstruktion.
Påverkan på säte och tätningssystem

Kolvslidventil
När ventilen är öppen utsätts inte tätningsytorna direkt för processflödet, vilket minimerar erosion på både tätningar och säte.
KLINGERs kolvslidventil var den första som kombinerade en elastisk och utbytbar tätning med prestanda för höga temperaturer.

Kägelventil
I kägelventiler är sätesytan placerad direkt i flödesvägen och utsätts därför kontinuerligt för mediet. Temperaturväxlingar och tryckvariationer kan ytterligare belasta tätningarna eftersom både termiska och mekaniska krafter verkar direkt på sätesytan.
Partiklar i mediet

Kolvslidventil
Kolvslidens rörelse kan trycka undan partiklar från tätningsområdet snarare än att låta dem fastna – ett slags självrengörande effekt som är särskilt värdefull i förorenade medier. Detta minskar risken för läckage orsakade av inbäddade partiklar.

Kägelventil
Partiklar i mediet tenderar att samlas på sätesytorna och pressas in i tätningszonen av kolven vid stängning. Detta kan med tiden orsaka ökat slitage och därmed försämrad täthet.
Underhåll och service

Kolvslidventil
Många kolvslidventiler är konstruerade för att kunna underhållas och repareras utan att tas bort från rörledningen (inline-service). Detta minskar driftstopp och förenklar service. Observera dock att underhåll alltid ska ske när ventilen är trycklös.

Kägelventil
För konventionella kägelventiler krävs det ofta att ventilen demonteras helt eller delvis från rörledningen för att komma åt säte och tätningar. Detta kan göra underhåll mer tidskrävande, särskilt i större dimensioner.
Historisk bakgrund

Kolvslidventil
Kolvslidventiler har en lång historia som ångventiler. De omnämns första gången redan på 1800-talet och kännetecknas av att de använder en cylindrisk kolv styrd av tätningssystem – istället för klassisk skiv- och säteskonstruktion.
Ett viktigt genombrott kom 1922, då Richard Klinger utvecklade en ventil (KVN) där det konventionella tätningssystemet ersattes av en kolv med två elastiska och utbytbara tätningar. Denna innovation har sedan dess erbjudit hög täthet och förenklat underhåll även under varierande tryck- och temperaturförhållanden.
Moderna kolvslidventiler erbjuder därmed både ett strömlinjeformat flödesförlopp, bättre skydd för tätningarna mot erosion och enklare tätningbyte vid service. Detta gör dem till ett hållbart och driftsäkert alternativ till konventionella kägelventiler – särskilt i ång- och kondensatsystem.

Kägelventil
Kägelventilen utvecklades under 1800-talet från tidiga ång- och vattenventiler och blev snabbt en av industrins mest använda ventiltyper.
Principen bygger på en kägla (eller plugg) som via en spindel pressas mot ett säte och därigenom reglerar flödet. Denna konstruktion lämpar sig väl för exakt reglering, men har en mer komplex flödesväg, vilket kan leda till tryckfall och erosion.
Med tiden har många varianter och patent uppstått, men de bygger alla i grunden på samma klassiska princip. Resultatet är en robust men ofta mer underhållskrävande standardventil – särskilt inom ånga och processmedia.
Ingenjörer, konstruktörer och operatörer hittar både kolvslidventiler och konventionella kägelventiler i KLINGER Groups produktsortiment. Tack vare ett globalt försäljnings- och servicenätverk finns båda ventiltyperna tillgängliga – vilket säkerställer att det finns en lämplig lösning för de flesta processkrav.
